Varför är vi så rädda för att störa andra med våra utmaningar?
Min erfarenhet är att människor vill bli störda. De flesta individer tycker om att ge stöd.

För mig gäller det att ”reach out” där det känns tryggt och där jag inte komplicerar relationer. Familjemedlemmar är inte på listan för mig. Väldigt tidigt lärde jag mig att det blir för subjektivt och det blir lätt rundgång snarare än framgång.

Kollegor är heller inte några som jag vänder mig till om det inte gäller direkt arbetsrelaterade utmaningar. Det är lätt att falla in i ett ’gnälla på jobbet dike’ som sätter kollegan i en lojalitetskonflikt.

Ibland behöver vi människor bara bli hörda och sedda. Lite bekräftelse och en dunk i ryggen. Eller varför inte pompoms och en hejar-ramsa.

Jag löser inte andra människors problem. Det har vi kraften till att göra själva som människor. Men jag ser det som en ynnest när någon signalerar att de behöver medmänsklighet och stöd för att hitta sina egna lösningar.

Reach out! Du stör inte! Om du blir förkastad – då är det inte du som har ett problem.

”Reach out” är ett så mycket bredare uttryck än ”be om stöd”. Hjälp mig hitta ett svenskt uttryck som motsvarar detta viktiga. Men framförallt, om det är friktion i själen -> -> -> Reach out!

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman