Jag sitter i bilen och kör. I högtalarna ljuder en låt som återkommande har texten: ”Let it go”

Släpp taget! Ja, precis så! Ibland måste vi släppa taget.

Många människor har ett väldigt starkt rättvisepatos. Starka värderingar som sitter som gjutna i själen. Jag tror inte jag är den enda personen i världen som tycker om att ha rätt. Speciellt om det är en situation där jag har livserfarenheter som bevisar att jag faktiskt har rätt. När jag har fått betala ett pris för att ha nått mina slutsatser.

Det är bra att ha ett starkt rättvisepatos. En människa som lever med integritet lever i harmoni med sina kärnvärderingar. Det är något att sträva efter.

Men så hamnar vi i situationer där det krockar med andra människor. Något som vi brinner för blir hotat. Det kan vara i vänskapsrelationer, på arbetsplatsen, eller hemma. I den krocken går försvaren igång. Det gäller att stå upp för sig själv.

Förra veckan var jag i en situation där jag visste att jag hade rätt. Jag ville stå upp för det som jag upplevde att jag inte ville kompromissa med. Jag hade lätt kunnat vända mig till en hel armé av vänner som hade bekräftat mig och stöttat mig i att ha råg i ryggen.

Priset för att stå upp för mig själv, mina värderingar hade dock blivit högt. Jag vet att det hade kostat mig en relation.

”Let it go!” ylar sångaren i högtalaren.

Släpp taget! Välj dina strider! Vad är viktigast? Att ha rätt eller att ha kvar en relation som på många sätt betyder mycket.

Att väga det ena alternativet mot det andra. Kanske är det för att jag börjar bli äldre som jag värderar relationer mer än att ha rätt? Jag valde att släppa taget. Att inse att jag har inget att vinna på att strida.

Kompromissade jag med mina värderingar? Nej! Jag har fortfarande samma värderingar. Men en värdering jag också har är att vårda relationer. Ibland innebär den omvårdnaden att släppa taget. Att kapitulera. Att lägga en sordin på rättvisepatoset.

Enda gången jag inte släpper taget är när jag ser att människor far illa. Då stöter jag högt i basunen. Men andra gånger är det faktiskt mer värt att spara energin som går åt till att strida och istället bara acceptera det faktum att vi är olika och att vi får komma överens om att vi har olika synsätt. ”Agree to disagree!”

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman