Går det att leda någon som inte vill be ledd? Kan vi motivera någon som inte vill ha motivation? Behandlingsinsatser för den som är ointresserad av behandling är bortkastad tid. Kan en pedagog utbilda den som inte vill ha utbildning?

NEJ!

Detta är grundläggande frågor i allt ledarskap, behandling och utbildning. Ja, i allt arbete med människor.

Vi kan inte tvinga människor mot deras vilja. Det tror jag att vi alla håller med om.

Ändå ser jag genomförandeplaner och läroplaner som behandlare och pedagoger har tagit fram som handlar om att göra just detta. Börja i fel ände och genom tvång försöka få någon att göra något mot sin vilja.

Ledaren som vill leda och utveckla medarbetarna till att blomstra. Det fungerar bara om det finns motivation och samarbetsvilja.

Det var tidigt i min karriär som jag insåg det omöjliga i ovanstående uppdrag. Jag träffade då en mentor som presenterade konceptet att locka fram motivation och viljekraft hos individer först, innan vi ens börjar med något ledarskap, behandling eller utbildning.

Konceptet att först locka fram den egna viljan till förändring har jag aldrig träffat någon som inte håller med om. Däremot att sätta detta i praktiken har jag sett väldigt mycket mindre av. Vi säger en sak och gör en annan. Vi tror att vi arbetar motivationsframkallande, men parallellt ställer vi orimliga krav som kräver engagemang och då förstärker vi istället motståndet till förändring.

Motiverande kommunikation (MI) är designat som ett sätt att relatera, ett sätt att vara med människor där det finns motstånd av olika slag. Det handlar om att hitta ett flyt i de evidensbaserade processer som leder till att vi lockar fram viljan och motivationen hos dem vi arbetar med.

Många har kört fast och sitter istället och räknar antalet öppna frågor och vilken typ av reflektion de använder. De har gjort ett relationssätt till en metod.

Jag har valt att kalla min utbildning där MI har stort inflytande för Motiverande Kommunikation. Kommunikation är så mycket mer än samtal. Det handlar om ett relaterande på så många fler plan än vad som får plats i ett samtal. Kommunikation är inte kliniskt eller metodiskt. Det är relationellt.

Vi måste vilja och våga komma nära dem vi arbetar med. Så nära att vi vet hur vi kan locka fram det där fröet av motivation som finns inom alla individer.

Detta med att locka fram förändringsvilja och få en individ att ta eget ansvar för sitt eget liv måste föregå ledarskap, behandling och utbildning.

Jag är kritisk när det gäller hur detta relationella framlockande har strukturerats och metodiserats med resultatet att det inte fungerar särskilt bra. Rätta mig gärna om jag har fel.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

För dig som är ledare:
http://13.51.171.205/mi-for-ledare-2/

För dig som arbetar inom behandling och pedagogik:
http://13.51.171.205/motiverande-kommunikation-mi/