För en tid sedan var jag på en bjudning hos några bekanta i Alicante, ett underbart spanskt par som är hur mysiga som helst. De har en stor terrass som vetter mot havet och det vankades grillfest. Jag kom dit lite tidigare för att hjälpa dem med förberedelserna. Det skulle bli ca 25 personer. Kul! Jag älskar fester.

De varnade mig för ett par som skulle komma. Tydligt var att detta par behandlar varandra väldigt illa inför andra och gör att människor känner sig obekväma. Alla vet hur det är men ingen säger något. När jag frågade varför de fortsätter att umgås med dem så visade det sig att detta var nära släktingar.

Folk började anlända till festen och jag var lite orolig för hur jag skulle hantera det där paret om de började att bära sig åt. Jag har ju så svårt att bita ihop och tiga.

För att göra en lång historia kort….mitt under festen så började det ökända paret att bete sig som barn. Omogna kommentarer till varandra som gjorde att folk bytte rum eller blev obekvämt tysta. Har ni varit med om detta nån gång hur vissa människor tar över ett helt sammanhang med sin negativitet? Det är ungefär som att de tar sig rätten att deras sinnesstämning ska sabba för alla.

Nu tror jag dock inte att det är så att dylika människor är elaka och vill skada andra. Det har helt enkelt blivit blinda för att de har utvecklats till bitchiga och bedrövliga individer.

Efter en massa mingel och människors undvikande av paret så blev det min tur att bli presenterad för dem. Efter handskakning och delgivande av våra namn säger karln att det var trevligt att träffa mig. Jag bestämde mig för att se om jag kunde vara behjälplig. Efter att ha suttit med dem en stund och byggt allians frågade jag om jag fick berätta hur jag kände när jag såg deras interaktion innan vi blev presenterade. På ett väldigt empatiskt vis delgav jag hur obekvämt det hade känts och hur stor kontrasten var med att nu sitta och prata med dem så här.

Kvinnan började gråta och mannen blev högröd i ansiktet. Sedan mumlade de något om att de var tvungna att åka hem till sin hund som var ensam hemma.

Ett par dagar skickade det spanska värdparet en bukett blommor och säger: “Tänk om vi vågat säga det du sa istället för att bara tiga i alla dessa år!”

Problem-paret hade ringt upp dem och varit förtvivlade. Frågat om det var andra som kände på det sättet som jag hade gett uttryck för. Då berättade det spanska värdparet hur det var och att de hade ett rykte om sig att vara negativa och elaka mot varandra.

Seger i bitch världen! Låt inte starkt negativa krafter förstöra familjer, arbetsplatser och bekantskapskretsar. Använd empatin och våga säga som det känns. Bygg först en allians och känn in när förtroendekapitalet är starkt nog att ge en reflektion.

Tänkte att denna lilla berättelse kan inspirera oss alla till att sluta gå på äggskal kring personer som behöver växa upp och inte bete sig som barn.

Ha en go dag alla goa.

Ulf Lidman