Tidigare sa jag ofta till mig själv: “Jag är inte kontrollerande, jag är bara tydlig.” Men sanningen är att en ledarskapsstil som styr och domderar gör mer skada än nytta. Många ser kontrollbehov som en tillgång, eller att det är typiskt för vissa personlighetstyper, men det stämmer inte. Dynamiken mellan ledare och medarbetare handlar om tillit och samarbete, inte om att styra.

Det finns de som trivs under en kontrollerande ledare – kanske för att de slipper tänka själva och känner sig trygga när någon annan fattar beslut. Ofta är detta personer med låg självkänsla. Personer där det sista de behöver är någon som löser problem åt dem. En god ledare levererar inte lösningar utan har kompetensen att locka fram dessa i sina medarbetare.

Det första steget för mig var att erkänna att problemet låg hos mig. Jag behövde inse att det var jag som måste förändras – inte min omgivning. Genom att acceptera detta och arbeta med att bryta mitt kontrollbehov, kunde jag på riktigt förbättra mitt ledarskap.

När jag föreläser frågar jag ofta deltagarna: “Är det någon mer än jag som kan relatera till att ha kontrollbehov?” Många händer åker upp, ofta följt av osäkra skratt. Men bara för att vi är flera som har detta drag, blir det något hälsosamt.

Självkännedom och acceptans är första steget för att lämna destruktiva tillkortakommanden bakom sig och bli en bättre ledare.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman