Jag såg på ett TV-program igår kväll där det pratades om att 50% av alla arbetsplatser har energitjuvar som påverkar arbetsmiljön på ett negativt sätt.

Inslaget gjorde mig livrädd. Anledningen till detta är att jag ser att många av de personer som skulle kunna falla under begreppet ”energitjuv” är personer som också ligger i riskzonen för att bli mobbade på jobbet. Undvikande beteenden var något som pratades om i inslaget. Dessutom så fanns en självutnämnd expert med som uttalar sig om att det inte går att ändra på dessa energitjuvar för att de får energi av sitt beteende.

Rapport producerade ett inslag som lyfte ett problem utan att komma med någon som helst lösning. Man lät problematiken bli hängande i luften och tilldelade energitjuvarna skulden.

Vad händer nu på våra arbetsplatser där detta fenomen är så utbrett som 50% av alla arbetsplatser?

Det blir en arbetsmiljöfråga och det betyder att det blir en ledarskapsfråga.

Till alla chefer och ledare vill jag säga: Lyssna inte på en ”expert” som står i nationell TV och säger att det inte går att ändra på ett beteende. Det är helt enkelt inte sant.

En kompetent chef vet hur man lockar fram det bästa hos sina anställda. Det handlar om att unna leda där det finns motstånd och ovilja till förändring. Människor gör rätt om de kan. Då gäller det som chef att kunna hjälpa anställda med den kompetensen.

Energitjuvar, ältare, offerrollsinnehavare, rättshaverister…ja de finns på våra arbetsplatser. Chefens arbete är att kunna leda och guida dessa individer.

Kompetensen finns och den fungerar. Det finns inga hopplösa personer eller individer som det inte går att locka fram förändring hos.

Jag hoppas innerligt att inslaget på Rapport inte ska leda till marginalisering av personer som kört fast i beteenden. Istället hoppas jag att det ska bli en utmaning för chefer och ledare att skaffa sig kompetensen att kunna vara chef för energitjuvarna och genom detta känna sig trygga i sin chefsroll.

Jag ser chefer som när de fått kompetensen galant klarar av det som man basunerat ut på TV som ett omöjligt uppdrag.

En chef är en chef och ingen terapeut. En chef lockar fram det som behövs inom den anställde så att denne i sin tur kan söka terapi om det skulle vara nödvändigt.
En chef vet också att det är vansinnigt att lyfta en problematik utan att locka fram lösningar.

Låt oss nu gemensamt skydda energitjuvar från marginalisering och vuxenmobbning på arbetsplatsen. Det är inte det som är svaret.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman