Väldigt många är trötta. Stressfaktorerna är många och det är många som känner att de är sårbara.

Det är en balansgång mellan att tillåta oss själva att vara i vår trötthet och samtidigt uppehålla rutiner och strukturer.

Det finns gamla klyschor som i dessa tider är livsfarliga. ”Bra karl reder sig själv!” (Idag säger vi naturligtvis ”Bra person reder sig själv!) Det ändrar dock inte andemeningen av denna bita ihop utsaga som gör att människor lägger ännu större krav på sig själv och utsätter sig för onödig stress.

Nu mer än någonsin behöver vi varandra. Det finns en kollektiv trötthet som är för tung för individen att bära själv.

Den behöver bemötas på ett sunt sätt. Inte omgärdas av uppgivenhet och själviskt ”jag bryr mig inte”, utan snarare ett kriskompetent sätt att ge varandra stöd och tillrop.

Den positive tänkaren som inte tillåter sig själv eller någon annan att vara trött är rent ut sagt skadlig för både sig själv och omgivningen. Vi har alla träffat på personer som tror att positiva bekännelser tar bort tröttheten. De som tror att vi kan intala oss själva att allt är bra, även om det inte är så.

Lika trötta blir vi på domedagsprofeterna som lyfter upp de allra mörkaste rubrikerna och bara sjunger klagovisor i moll.

Det är just här vi behöver varandra. För att kunna balansera mellan att tillåta och bejaka det som är jobbigt, men samtidigt sätta gränser så att vi kan fortsätta fungera.

Det är många som inte orkar och därav ser vi att den psykiska ohälsan ökar.

Ett fint stöd som vi kan ge till varandra är tillåtelsen att få känna oss trötta. Att få känna precis som vi känner. Men, det räcker inte. Vi behöver även det där mjuka och framlockande tillropet som hjälper oss att hitta den energi som vi har till att inte krascha. Den inre kraften som finns där som leder oss till de kompromisser som gör att vi kan fungera. Vi behöver inte köra på alla cylindrar, men vi stänger heller inte av motorn helt och hållet.

Detta är vår utmaning som ledare och medmänniskor, att ge kraft till omgivningen så vi i så stor utsträckning som möjligt orkar att uppehålla rutiner och strukturer.

Hur hanterar du och din omgivning den kollektiva tröttheten?

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman