En mycket efterlängtad och viktig internationell forskningssatsning presenterades i veckan.
Mätningar har gjorts i flera länder som tydligt visar på att pandemin har resulterat i att ensamhetsproblematiken har ökat.
Att detta i sin tur påverkar den psykiska ohälsan kommer som ett brev på posten. Människor mår sämre.
Jag kan inte låta bli att koppla detta till OBM och relationellt ledarskap. För många medarbetare finns det tyvärr en viss skam inblandad med såväl ofrivillig ensamhet och att inte må bra psykiskt. Många vill inte att omgivningen ska veta om hur det ligger till och speciellt inte arbetsplatsen eller chefen. Det finns en rädsla att detta ska påverka synen på mig som person och i förlängningen hur jag värderas som medarbetare.
När människor lever med ensamhet och dess negativa konsekvenser som en privatsak, då förvärras situationen. Det äter på såväl självkänsla och självförtroende.
Här kommer den fantastiska utmaningen för alla ledare. Den här forskningsrapporten som har uppmärksammats i media i veckan är ett ypperligt tillfälle att:
- Tala om ensamhet och lyfta det som en problematik, på ett neutralt och icke-utpekande sätt.
- Normalisera att ofrivillig ensamhet påverkar oss människor. Att det är normalt att reagera och att det absolut inte är något fel att göra så. Det är en styrka att reagera snarare än en svaghet.
- Tala om ensamhet som en kollektiv utmaning och inte ett enskilt problem. M.a.o. styrka vi-känslan genom att tala om vår gemensamma utmaning.
Ensamhet och isolering bryts genom att vi vågar prata om det.
Här kommer min utmaning till dig som ledare. Varför inte skriva ett ledarbrev eller lägga upp något på intranätet som talar om detta på ett neutralt och icke-utpekande sätt. Om du vill ha hjälp med att formulera detta så tveka inte att höra av dig. (ulf@13.51.171.205)
Ett relationellt ledarskap är ett mycket effektivt sätt all leda. Själva ordet relation är ett motsatsord till ordet ensamhet.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
