”Vi känslan” – den absolut viktigaste ingrediensen när det kommer till ledarskap.
Jag tror inte det går att sätta tyngdpunkten på detta nog. När vi har ett starkt VI, då frodas trivsel. Då styrker vi självkänsla och självförtroende hos dem vi har förmånen att interagera med. Då utvecklas människor och kan stå på sina egna ben och fatta sina egna beslut.
Den osäkre ledaren pekar med hela handen. Det vet vi alla. Det håller vi alla med om.
Men det är en sak att tänka och säga att vi tror på det inkluderande och relationella sättet att leda och en helt annan sak att leva ut det.
När jag lärde mig Motiverande Kommunikation (MI) där vi känslan är fundamental, gjordes det väldigt tydligt att om vi skulle bli kompetenta och effektiva i detta sätt att relatera till människor, då krävs det övning. Jag vet inte hur många gånger jag träffar människor som gått utbildningar i MI som inte har uppehållit sina kunskaper och övat. Det har runnit ut i sanden och även om de har ett utbildningsintyg i genomgången utbildning så bär det ingen frukt.
MI är evidensbaserat, men det i sig själv är inget värt om inte den verkliga evidensen finns med i bilden: Synbara och mätbara resultat. Att människors liv förändras och förbättras.
Det är likadant med all kunskap och ledarskapsfärdigheter. Vi måste arbeta hårt och öva på att sätta det vi lärt oss i praktiken.
Att säga att vi vill ha en vi-känsla och att vi vill ha en inkluderande ledarskapsstil är en sak. Att se mätbara resultat av detta i organisationen är en helt annan sak. Det är först då vi kan se att det vi lärt oss har skapat hållbara förändringar.
Steget från teori till handling sker inte av sig självt. Övning ger färdighet.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
