Om detta är din sysselsättning på arbetet då är det dags att se över varför det brinner.

Det finns arbetsplatser där det kontinuerligt är vardagskriser och problem som behöver lösas.

Ledaren känner sig som en brandsoldat som ska se till att flammorna inte skadar.

Det är inte en ledares uppgift att släcka eldar.
Det ligger inte i uppdraget att lösa problem.
Det borde faktiskt betecknas som tjänstefel.

Jag hör ibland att en del chefer känner att de ligger steget efter. Att de inte hinner med för det hela tiden är för mycket akut som måste tas itu med.

Kanske är det så att det finns en grundläggande problematik?

Istället för att se till att det inte brinner…kanske titta på hur det går att undvika att det flammar upp? Det går att förebygga det mesta.

Är arbetsplatsen så van vid att ledare löser problem att de blivit bekväma med detta?

Vad är identiteten hos ledaren? Det känns ju bra när människor vänder sig till oss och vill ha vår input och våra lösningar. Men är det vad organisationen behöver?

Jag tänker på konceptet OBM (Organizational Behavioral Management) som jag brinner för (och inte tänker agera brandsoldat och släcka). Här ser vi att organisationer som implementerar dessa processer har betydligt färre eldar, problem och konflikter att ta itu med.

Visst är det så att det är primärt brandkåren som ska syssla med eldsläckning?

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman