En kvinna som gått utbildning för mig i Motiverande kommunikation (MI) berättade för mig att hon varit väldigt oroad över att en kollega drack för mycket. Hon kände att hon ville engagera sig i sin arbetskamrat och under en fikarast när de satt ensamma i fikarummet blev det ett naturligt tillfälle för henne att ställa nyfikna frågor kring just alkohol.
Hon ville inte konfrontera, genera eller på något sätt göra sin kollega obekväm. Därför valde hon att prata om det positiva med alkohol och goda värderingar kring detta.
Det handlade om alkohol och mat. Vilka viner som passar till vilka maträtter. Favoritcocktail och smaksensationer. Den avslappnande känslan av att få varva ner med en drink eller ett glas vin.
Hon skapade ett engagemang med sina nyfikna frågor. Samtalet var avslappnat.
Fantastiskt!
Detta ledde till att efter ytterligare ett par fikastunder är det kollegan som lyfter frågan och säger.
”Du, vi pratade ju om alkohol….det finns mycket positivt och säga, men det finns ju även baksidor…..”
Vem är det nu som äger frågan? Precis: Kollegan! Som nu börjar dela med sig av negativa konsekvenser av hennes drickande.
Idag ett halvår senare är kollegan i behandling och har en helt ny livskvalitet.
Konfrontation, intervention, tydlighet, rakhet eller vad vi nu vill kalla det när vi pekar med hela handen…leder till låsningar och försvar.
Engagemang, relation och att se människan lockar fram den egna viljan till förändring.
Om jag satt fast i ett beteende som jag inte kunde kontrollera ville jag ha någon som ser MIG och inte fokuserar på beteendet.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
