Alla har vi varit med om att någon hamnar i en svår situation. Livet har inga garantier och rätt som det är så är livet väldigt tungt.

Hur ska jag reagera när en medarbetare hamnar i en kris? Oavsett om den är orsakad av jobbet eller om den är av privat karaktär så påverkar den såväl den drabbade som omgivningen.

Det finns ett par diken som vi lätt kan hamna i. Vi vill personen väl. Vi vill ge dem utrymme. Vi vill vara inkännande. Vi vill se om det är något vi kan göra för att underlätta. Många är dock så rädda för att göra fel.

Den här veckan kommer inläggen handla om saker att tänka på så att vi som ledare gör rätt och inte förvärrar eller förlänger krisprocessandet.

Låt mig börja med ett vanligt dike: Äggskals-gående. Denna destruktiva dans kring någon eller något bygger på osäkerhet och obehagskänslor. Rädslan för hur en person ska reagera gör att vi tassar på tå och inte vill förvärra.

En man berättade för mig hur hans chefer och kollegor agerade när hans son hade tagit livet av sig. Alla visste vad som hade hänt. Mannen hade starka reaktioner som pendlade mellan ilska och förtvivlan. Detta märktes naturligtvis på jobbet och som han beskrev det: ”äggskalsdansen började.” Detta kollektiva beteende förvärrade situationen för honom och han beskrev hur han började att känna förakt för de andra på jobbet. Han var redan arg och förtvivlad och tassandet omkring honom, som han med tydlighet märkte gjorde att han tappade lusten för att gå till arbetet.

Efter fyra veckor blev han inkallad till chefen och där satt även en representant från HR. Det var HR representanten som tog till orda och lyfte frågan kring sonens självmord och hur detta har påverkat mannen. Detta var första gången som någon tagit initiativet att prata med honom om tragedin. Det slutade inte bra. Äggskalsdansen hade nu resulterat i en konfrontation som ledde till en explosion.
Försvarsmekanismerna gick i taket hos alla i rummet och kris hade nu blivit konflikt.

Tragisk berättelse som hade gått att undvika. Äggskals-gående är en aktiv handling. Att undvika och inget göra är tydlig kommunikation som aldrig hör hemma hos en kriskompetent ledare. Äggskalsdansandet fick uppbackning av kollegorna eftersom de var med i samma danslag.

Detta var inte människor som inte ville mannen väl. De saknade grundläggande kriskompetens. Jag har massor med solskenshistorier där liknande situationer gjort en arbetsplats starkare. Men ibland är det också bra att lära sig av situationer som går åt skogen.

Äggskal hör hemma på frukostbordet och på påsken – men lägg dem sedan i komposten och sprid inte ut dem på golvet på arbetsplatsen.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman