Tyvärr har jag genom åren hört en hel del chefer och ledare prata om medarbetare på detta sätt. Känns det igen?
När jag hör en dylik kommentar från en person som ger anspråk på att leda andra människor hör jag något annat:
”Jag är en inkompetent ledare och har inte en susning om vad jag sysslar med!”
Hårda ord? Ja! Och jag menar det.
En ledare ska aldrig akta sig för en medarbetare eller uppmana någon annan att göra så.
Det är min skyldighet som ledare i situationer där vi har personer som vi tycker är svåra, att visa dessa individer empati. Att istället för att akta oss, NÄRMA OSS.
Det finns alltid en anledning till att människor beter sig på olika sätt. Vi kommer aldrig att kunna komma till rätta med orsaker om vi distanserar oss.
Ett relationellt ledarskap innebär inte bara att relatera till dem jag tycker om eller har lätt för. Det inkluderar även personer där personkemi inte stämmer och där vi ibland till och med känner att vi inte tycker om individen i fråga.
Detta är inte förhandlingsbart. Det är en av de underbara delarna med att vara chef där vi kontinuerligt får möjlighet att växa och utvecklas i våra ledarskapsroller.
När jag känner motvilja att närma mig en medarbetare ser jag det som en utmaning. Jag låter det trigga igång min nyfikenhet och jag peppar mig själv till att öka mitt engagemang med personen i fråga.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
