Vad talar jag om nu? Jo jag talar om det som en gång i tiden kallades utbrändhet eller i folkmun ”att gå in i väggen.” Det går under benämningen utmattningsdepression eller utmattningssymptom. Jag tror jag vet vad jag menar.
2005 hamnade jag i ett sådant läge. Proppskåpet gick och jag var helt utmattad pga. min arbetssituation.
När detta händer människor vet omgivningen många gånger inte vad de ska göra. Det tassas på tå. Den drabbade är ofta väldigt lättkränkt och irrationell. Det gör att vi vill ge utrymme och distans.
Min arbetsgivare blev dödstyst. Jag hörde inte ett ljud på 6 månader. Helt oacceptabelt och helt inkompetent. Jag skulle till och med säga att det var ett tjänstefel.
Många gånger slutar tyvärr dessa situationer med juridiska konsekvenser och det är inte ovanligt att personen inte kommer tillbaka till arbetet. Jag vet inte hur många utköp jag sett genom åren. Rädslan för den juridiska dynamiken gör ofta att arbetsgivaren håller sig ännu mer distanserad.
Jag hävdar dock att en ledare behöver vara kompetent att kunna leda den som hamnat i utmattning eller utbrändhet. Den relationella ledaren är trygg i dessa situationer. Här gäller det att uppehålla den vi-känslan som råder på arbetsplatsen. Respektfull distans och erbjudande om kontakt. Men aldrig undvikande och isolering.
Jag hade behövt en arbetsgivare som närmade sig mig och erbjuda engagemang.
Den som gjorde detta var min mentor (som inte alls hade med min arbetsgivare att göra). Hon vågade att vara det som arbetsgivare borde ha varit. Hon visade empati och förståelse. Men, hon vågade även pga. det förtroendekapital som fanns, även hjälpa mig med gränssättning och att ta ansvar för mig själv.
Jag är helt övertygad om att många fastnar alldeles för länge i utmattning pga. att arbetsgivaren inte vet hur de ska agera. Det tassas på äggskal och osäkerheten gör bara situationen värre.
Inom OBM talar vi om det relationella ledarskapet. Detta inkluderar även att leda människor som har gått sönder. Visst är det spännande att kompetensen finns att locka fram de beteenden hos oss själva och medarbetare som leder till utveckling och i dessa fall även till upprättelse. Nej, ledaren är aldrig terapeut – men vet hur man leder människor som är i behov av terapi.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
