Ett mänskligt behov som chefer måste vara medvetna om handlar om behovet att känna sig behövd.

Personer som känner sig utbytbara har inte den stimulans de behöver på jobbet. Jag vill gå så långt att jag säger att personer som känner sig väldigt behövda utanför jobbet, i sitt privat- och familjeliv. Även dessa personer behöver få känna sig behövda professionellt.

En bra ledare tillser att alla anställda känner sig behövda. Att de tillför något till arbetsplatsen. Det är en utmaning att använda kreativitet för att förmedla detta oavsett vad som ligger i organisationens uppdrag.

En fälla att vara uppmärksam på är personer som använder arbetet som enda platsen där de känner sig behövda. Den obalansen kan lätt skapa en osund relation till sysselsättningen, men inte bara det. Det kan få ringar på vattnet och påverka uppdraget och relationerna till medarbetarna negativt.

En människa som har ett för starkt behov att känna sig behövd tenderar till att stjäla egenförmågan från dem som de arbetar med. De gör för mycket. Detta kommer inte av illvilja utan tvärtom, av välvilja. Men, om vi gör något för en människa som de kan eller bör göra själva, då bidrar vi till deras ångest, motstånd och försvarsmekanismer.

Jag minns med fasa personal som arbetade med ensamkommande flyktingar som hade ett så stort behov av att bli sedda, bekräftade och känna sig behövda, att de blev en destruktiv kraft för ungdomarna. Här hade det behövts chefer som engagerade sig i personalen och lyfte behovet av livsbalans. Den personalen hade mått bra av att ha saker utanför arbetet där de också kände sig sedda och behövda. Ungdomarnas uppgift var inte att bekräfta personalen. Det var ledarens uppdrag.

Att veta och känna att jag som individ tillför något till organisationen ger arbetsglädje och energi. Osynliggörande får motsats effekt.

Stressade ledare skickar ut signaler att medarbetarna behövs för att hålla ihop chefen. Men ingen organisation har i sin syftesförklaring att uppdraget är att bära sina ledare, eller hur? Jag minns ett arbete jag hade där det fanns en kultur av att uppehålla ett stressens sken. Om vi stressar oss genom arbetsdagen har vi inte tid att se varandra.

Känner du dig behövd? Känner dina medarbetare sig sedda? Om inte är det inte särskilt svårt att ändra på detta. Det gäller att först se behovet och sedan aktivt sända dessa vibbar vidare till omgivningen. Hur lång tid tar det att bromsa en minut och delge någon annan att de är behövda, att de fyller en viktig funktion? Ibland glömmer vi bara av detta viktiga, eller tar det för givet att medarbetarna känner så.

Jag gillar att känna mig behövd. Det ger mig livsenergi!

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman