Så vad gör vi?
Vi explosiva behöver öva på att hålla igen ibland. Att välja våra strider, så att säga. För det är inte varje “orättvisa” som behöver mötas med vårt tyckande.
Men samtidigt – en högaffel i ändan till alla tysta själar!
Ni som oftast håller tillbaka. Ni behövs i samtalet! Ta lite plats. Stå upp för något ibland – världen blir bättre av det också.
Och sen har vi den tredje sorten
Kroppsspråksmästarna. Suckar, himlande ögon, armar i kors.
“Jag har inte sagt något” Nej, men hela rummet hörde irritationen ändå.
Ska vi balansera vår kommunikation?
Våga bromsa, våga gasa och lägga ner det passivt-aggressiva kroppsspråket. Vi är alla oslipade diamanter som kan glänsa lite mer med rätt justeringar.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
