”Jag säger inget, så har jag inget sagt!” Detta är ett uttryck som jag hörde mycket när jag växte upp. Det kom från människor utan civilkurage. De som stod vid sidan om som åskådare när något hände som de egentligen inte höll med om.

Många lever i villfarelsen att tystnad och att hålla sig utanför är att vara neutral.

Vuxenmobbning på arbetsplatser är väldigt vanligt. Så här sa en kvinna som efter år av mobbning på jobbet sa upp sig:

”Det som gjorde ondast var inte det som mobbarna gjorde, utan tystnaden från alla som såg vad som pågick men inget gjorde!”

Det går inte att två sina händer med tystnad.

Åskådare vill vara del i det som händer när det går bra. ”Vi vann!” säger åskådaren på fotbollsarenan när hemmalaget vann. Då är det lätt att vara delaktig.

När någon fäller en sexuellt trakasserande eller sexistisk kommentar i fikarummet, hur är det då med vi-känslan och delaktigheten. Hur vanligt är det inte att vi tvår våra händer och vänder ryggen till de ansvar som vi har att bemöta händelsen?

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman