Detta magiska ord. Det ligger sådan kraft i att inse att jag har gjort fel och att kunna titta den som blivit sårad i ögonen och be om ursäkt. På riktigt!

Det var min mentor som för över 25 år sedan lärde mig vikten av att aldrig ha svårt med att be om ursäkt. Hon är lite av en auktoritet på området skulle jag vilja säga. Jag berättade i fredags att hon föddes i Auschwitz. Hela hennes familj blev mördade av nazisterna. Hennes livsberättelse är fantastisk. När hon många år senare som psykoterapeut fick en klient som hade arbetat i ett koncentrationsläger hände något starkt. Klienten hade svåra symptom, levde med enorm skuld, skam och självskadebeteenden. Kunde inte släppa allt från tiden som vakt i koncentrationslägret. Detta var i USA många år efter nazisttiden och klienten frågade min mentor vad hon visste om andra världskriget. Hon bestämde sig då för att berätta var hon föddes. Resultatet blev att klienten bröt ihop och sedan från hjärtat bad min mentor om förlåtelse. Jag behöver nog inte säga mer. Upprättelsens kraft var enormt stark.

Min mentor berättade för mig att hon hade gått vidare med sitt liv och bearbetat sin barndom. Hon trodde aldrig att hon skulle få höra ett förlåt från en nazist som på ett genuint sätt menade vad han sa. Det var då jag insåg hur viktigt det är att vi som arbetar med sårbara människor inser vilken frigörande kraft det ligger i att säga förlåt.

En person jag träffade för en tid sedan blev anklagad av sina barns mamma att ha utnyttjat sina två döttrar sexuellt. Socialtjänsten blev inkopplad och pappan fick inte träffa sina döttrar alls. Det blev utredningar som var otroligt förnedrande för honom. Han kände sig helt rättslös och led fruktansvärda kval av att ha blivit oskyldigt dömd, utan rättegång.

Det visade sig efter ett halvårs vedermöda att mamman hade hittat på alltihop. Ärendet lades ned.

INGEN av de inblandade parterna som hade i sina maktpositioner sårat och skadat mannen bad om ursäkt. Hans hat mot myndigheter är otroligt starkt. Fullt förståeligt. Tänk om de som var inblandade, eller någon som var inblandad hade på ett genuint sätt bett honom om förlåtelse. Inte bara honom, men även döttrarna. Men allt rann ut i sanden. Tystnadens kultur där alla var mer noga med att rentvå sig själva än att faktiskt be om ursäkt.

Vi som arbetar med människor är inte ofelbara. Vi för fel! Vi säger klumpiga saker. Vi fattar dåliga beslut. Vi är människor.

Denna självinsikt som vi alla borde ha, innebär att vi hellre ber om ursäkt en gång för mycket än en gång för lite.

Människor är inte beroende av våra ursäkter för sitt eget välmående. Men det skulle ta mig tusan göra det väldigt mycket lättare för dem om personen som arbetar som ledare och chef hade låg tröskel till att göra en pudel och säga förlåt. Eller handläggare inom försäkringskassan, socialtjänsten, sjukvården, HVB-hemmet eller andra arbeten där det begås misstag, såg det som sitt ansvar att på ett genuint sätt be om ursäkt när något gått fel.

Ödmjukhet är vackert! Att lägga all sin energi på att se till att ingen kan skylla på mig eller att ha ryggen fri är allt utom vackert.

Underskatta inte förlåtelsens kraft. Det börjar med dig och mig.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman