De ledare som jag haft och som jag för alltid kommer att se som mina mentorer har alla en sak gemensamt. De fick oss medarbetare att känna att vi var bra människor. Att styrka identiteten som handlar om vem individen är. Denna ledarskapskompetens hamnar många gånger i skymundan för vi är mer fokuserade på vad människor gör.
Mina ledare hade förmågan att styrka såväl medarbetarnas varande som görande.
Faktum är att medarbetare som är i obalans och är väldigt duktiga på att göra men osäkra i sin identitet många gånger skapar friktioner i ett arbetslag.
Om ledaren är driven och väldigt inriktad på uppdraget och inte ser hela medarbetaren blir det en haltande organisation.
Att vara ledare handlar om att ha kompetensen att relatera till personerna vi får förmånen att leda. Det är inte en position utan det handlar om relation.
En bra ledare lägger sin prioritet på medarbetarna och inte på det politiska spelet att ta sig framåt i organisationen. Ledarskap handlar aldrig om makt, utan om att locka fram det bästa i medarbetare som känner att ledaren vill dem väl.
När en ledare lutar sig mot sin position i ett förlegat organisationsschema, då är risken påtaglig att arbetsplatsen blir driven av rädslor snarare än en trygg plats där människor får utvecklas.
Ambitioner är bra. Men när någon vill klättra på karriärstegen genom att slicka uppåt och sparka nedåt, då måste vi dra i nödbromsen och tillse att vederbörande inte hamnar i en ledarskapsposition.
En bra ledare sprider trygghet omkring sig och ser det som en stor prioritet.
Har du en bra ledare? Det förtjänar vi alla.
”It’s lonely at the top!” sa en chef till mig när jag arbetade i London.
Jag tänkte för mig själv: ”Undra på det, du har ju skrämt bort alla bra personer.”
Jag fick förmånen att utbilda denne ledare i relationellt ledarskap och OBM.
När jag pratade med honom för ett tag sedan lät det så här:
”Our organization radiates a sense of belonging according to our latest staff survey.”
Det går att lära äldre hundar att sitta!
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
