Igår var det busväder här i Kapstaden där jag för närvarande utbildar personal som arbetar som biståndsarbetare i en av de många fattiga kåkstäderna i stadens utkant.

Ibland är vi i blåsväder i livet. Jag tänker på sådant som kan hända oss i arbetslivet. Omstruktureringar, besparingar, personalbrist, vuxenmobbning eller andra stressfaktorer för att nämna vanliga ovädersanledningar.

Oavsett anledningen så tror jag att många av oss kan relatera till att det ibland stormar i livet. Det var detta jag tänkte på igår under ovädret.

När det hade mojnat och nästan slutat regna tittade jag ut genom fönstret och fick se regnbågen. Jag fylldes med värme.

När jag ser en regnbåge kan jag inte låta bli att tänka:

”Efter regn kommer solsken!”

eller

”När livet stormar får jag minnas det helande lugnet när vinden mojnat!”

eller

”Kraften att klara stormarna har vi inom oss!”

Regnbågen har säkert en vetenskaplig förklaring. Men jag behöver ibland mina symboler för att känna hopp.

Det var därför jag tänkte dela mina barnsliga tankar om regnbågen som jag såg igår.

Vem vet, livet kanske stormar för några av oss. Då är det skönt att kunna veta att livets stormar är precis som regnstormar. De varar inte för evigt.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman