I vårt fantastiskt multikulturella samhälle som bara blir mer och mermångfaldigt har jag sett många specialister som behöver uppmärksammas. Personer som är bi- eller multikulturellt kompetenta. Människor som inte behöver lära sig något som de har fått med sig i bröstmjölken.

Jag pratar om alla fantastiska nysvenskar som vi har ibland oss. Första och andra generationens migranter som har spetskompetens när det gäller tvärkulturalitet.

Det är ett faktum att de har något som monokulturella yrkesutövare inte har. Majoriteten av chefer inom socialt arbete och andra människoinriktade yrken är monokulturella. Inget fel i det. De har både formella och informella kompetenser som de utövar med stor yrkesstolthet.

Jag hör dock att det ofta pratas om tvärkulturella medarbetare som resurser. Personer som ska komplettera det arbete som vi redan gör. Jag har reagerat på detta mycket.
Det handlar inte om resurs. Det handlar om specialist- och spetskompetens.

I alla tvärkulturella utbildningar är det allmänt vedertaget att vi måste inse att alla inte kommer att ha tillgång till alla människor pga. just kulturella barriärer. Då är det oerhört viktigt att det finns personer som både har kompetens inom sitt yrke och samtidigt det bi- eller multikulturella tillträdet till kulturer. Detta kan inte den monokulturella yrkesutövaren studera sig till.

Detta innebär att vi måste värna om att fler personer med bi- och multikulturell bakgrund får formell kompetens. De kan studera sig till detta och kommer att bli en ovärderlig tillgång. Vi måste även bli bättre på att erkänna utländska utbildningar.

Det är här vi har våra framtida chefer inom människovårdande yrken. Det är jag övertygad om.

Expert på en annan människas liv är det aldrig någon som ska bli eller utge sig för att vara. Det är skadligt och hör hemma i en sorglig historik som handlar om utredningar utan att individen är aktivt inblandad. Men det handlar även om personer som tror att de är experter på andra människors liv baserat på att de har samma kulturella bakgrund eller kommer från ett annat land. Ingen av dessa ”experter” är eller kommer att vara en tillgång utan hindrar snarare människors utveckling.

Jag tänker på en modell som vi arbetar efter gällande hedersproblematik. Den hade varit omöjlig att genomföra utan tvärkulturella specialister. Jag ligger i startgroparna för ett arbete med missbruk bland personer från Afrika och Mellan Östern – här måste vi hitta tvärkulturella specialister.

Integration är ett ord vi gillar att använda. Inser vi att de verkliga specialisterna på integration är de bi- och multikulturellt kompetenta.

Det är hög tid att inse att det monokulturella samhället aldrig kommer att finnas igen.
Vi behöver därför lyfta och skapa plats för framtidens chefer och ledare inom människovårdande yrken. Monokulturella personer är en enorm resurs för dessa specialister.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman