Det är lättare att styra ett skepp som är ute på havet än ett som ligger förankrat vid kajen!

Jag har precis gjort just detta. Jag har kastat loss. Det sista året har jag känt att behöver en förändring. Kanske kan du relatera till den känslan som börjar som något diffust men sedan växer sig starkare.

Jag har lärt mig av livet att det inte är bra att sitta fast i en situation som inte utvecklar och styrker självförtroende och självkänsla. Det är ett slöseri med livet och mina resurser.

Så jag kastade loss. Jag har bestämt mig för att flytta från Spanien. Destinationen är för närvarande okänd. Jag är ute på havet, på Frågornas Ocean. Jag ska navigera skeppet till nästa hamn. Som jag in nuläget inte vet var den är.

Det konstanta jag har är mitt företag, mitt föreläsande, min familj och mina vänner. Jag har ju förmånen att kunna bo var jag vill eftersom jag reser i mitt arbete. Och familj och vänner har jag utplacerade runt om i vår underbara värld.

Ligger du förtöjd vid en kaj där du inte vill vara? Behöver du kasta loss?
Har du ett arbete, en relation, en hemort som inte styrker dig som människa? Ibland kör vi fast och blir kvar i situationer som fräter på vår självkänsla, självförtroende och vårt välmående.

Det är härligt att våga kasta loss. Och det underbara är att havet utanför piren bär. Att känna friheten att kunna navigera, planera och göra konsekvensanalyser är otroligt frigörande.

En del i omgivningen blir frustrerade när de frågar vart jag är på väg och jag svarar: ”Jag vet inte!”
De som blir mest störda på svaret är kanske de som ligger förtöjda vid en destruktiv kaj och inte själva vågar kasta loss?

Nu tror jag inte det blir någon lång resa på Frågornas Ocean, men jag njuter av friheten.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman