Det finns massor av forskning och formell kunskap inom ämnesområdet ledarskap. Det är en egen disciplin som behöver få ett större erkännande och ges mer utrymme.

Tyvärr finns det ett modusoperandi inom många branscher och företag där enda sättet att klättra på karriärstegen, få högre lön och erkännande i organisationen är att bli ledare. Detta innebär att många sitter på ledarskapspositioner som de egentligen inte vill ha. Eller som de inte är lämpade för.

Det är stor skillnad på att vara en duktig IT-expert och att vara ledare för en IT avdelning. Att leda har väldigt lite att göra med IT. VI leder människor.

Hur många duktiga pedagoger/lärare har inte blivit rektorer? Otroligt kompetenta i att lära ut, men saknar ledarskapskompetens.

Att leda andra ska inte handla om lång och trogen tjänst. Det ska heller inte handla om kunskap inom det som är företagets eller verksamhetens uppdrag. Prioriteten måste vara att ledaren vill och älskar att ha med människor att göra. Om den grundförutsättningen inte finns ska personen ö.h.t. inte ha ett personalansvar.

Utöver den icke-förhandlingsbara biten krävs också att personen har formell kompetens inom ledarskap. Utan det kan otroligt mycket skada orsakas. Skulle du vilja ha dina tänder lagade an en person utan tandläkarexamen? Lika lite vill jag bli ledd av en person utan ledarskapsutbildning.

Företag och organisationer behöver tillse att det finns vägar att växa, få högre lön och bättre förmåner etc. utan att det är knutet till att bli ledare och få personalansvar.
En specialist måste få utvecklas inom det denne brinner för och få det erkännande som förtjänas.

Visst finns det många situationer då specialistkunskap och ledarskapslämplighet och vilja går hand i hand. Det är fantastiskt, men då måste den formella/akademiska kunskapen tillföras. Precis som i alla andra yrkeskategorier.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman