Människor har ett grundläggande behov att känna trygghet. Som ledare är det viktigt att vi inser att vi har ett tungt ansvar att tillse denna trygghetskänsla på arbetsplatsen.

När jag var ute på arbetsplatser och föreläste i samband med uppmärksamheten som ”Me Too” rörelsen skapade blev det väldigt tydligt för mig att detta var toppen av ett isberg. Det handlade mycket om kränkande behandling och sexuella trakasserier. En mycket viktig sak att uppmärksamma och åtgärda. Här måste nolltolerans råda.

Under ytan av detta isberg visade det sig att det inte är ovanligt med mobbing på arbetsplatser. Vuxenmobbning är tyvärr en problematik som är verklig. Personer som inte känner sig trygga på jobbet. Samma pubertala beteenden som jag känner igen från skolåren hör jag om bland vuxna.

Vuxenmobbning är ofta mer relaterad till icke-verbal kommunikation och undvikande beteenden än verbalt nedtryckande. Förövarna skyddar sig med att de inget har sagt.
Kommunikation är så mycket mer än bara ord. Ögonrullningar, att resa sig upp från fikarummet och gå när någon kommer in, suck och stön, osynliggörande är bara några av de väldigt högljudda icke-verbala och högljudda beteenden som kan såra lika mycket som ord.

Ibland är det så påtagligt att jag som föreläsare kan se denna mobbning när jag står inför en grupp eller observerar interaktionen under fikaraster och luncher.

Ledare behöver ha sådan koll på den grupp som de leder att de känner igen dessa tecken. Faktum är att det ligger på ledarens ansvar att ha ett sådant partnerskap med sina medarbetare att de kan känna pulsen på gruppen och vara tidig med att märka om detta försiggår.

Nästa steg är att ta aktiv handling. Inte genom att peka med hela handen, utan genom att baserat på det engagemang som redan finns med medarbetarna förtydliga de valmöjligheter som finns i hur vi förhåller oss till mobbning. Inte utpekande, men tydligt, utan att dra igång försvarsmekanismer.

Att locka fram en kollektiv nolltolerans mot vuxenmobbning utan att vara en paragrafryttare hör till ledarens grundkompetens.

Individen har alltid tolkningsföreträde på sitt eget liv. Om en person inte känner sig trygg på sin arbetsplats behöver det finnas utrymme för denna upplevelse och ledaren behöver agera. Jag brinner för att utrusta ledare med denna kompetens. (Läs mer på länken.)

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman