Jag sitter på fönsterplats på flyget och ska på jobb i Sverige. Ombordstigningen går segt. En liten kille kommer och sätter sig bredvid mig med sin mamma. Han tittar på mig och säger:
”Du är fet din jävel!”
Mamman ser ut som hon ska sjunka genom golvet. Jag gav henne en förstående blick. Strax efter flygstarten somnade pojken. Jag passade då på att fråga mamman hur hon har det och om de hade haft en bra semester i Spanien. Jag var nyfiken på var vilket bemötande hon får med en son som har ett funktionshinder. Hon beskriver hur folk undviker dem. Människor går omvägar för att slippa möta dem. Släktingar som tycker det är jobbigt och därför inte hör av sig. Föräldrar till andra barn i skolan som till och med blir fientliga.
“Det finns dock en person som är fantastisk!” utbrister kvinnan. “Min chef!”
Hon berättar hur denne kompetente chef bjudit ut henne på lunch och visat en enorm nyfikenhet och intresse i hur det är att vara förälder till en funktionshindrad son. Han ställde frågor kring hur hon hanterar allt. Resultatet är att hon på jobbet känner sig trygg att vara öppen. Det har skapat ett givande och ett tagande som gör att den delen fungerar väldigt bra.
Många människor lever med utmaningar – en anhörig med psykisk ohälsa, missbruk, en son/dotter med funktionsnedsättning eller annat som gör att det är svårt att få allt praktiskt att klaffa.
Som chef och ledare i synnerhet så ligger det på vårt ansvar att närma oss människor och ställa de nyfikna frågorna om det tunga ansvar som många bär på. En engagerad chef är ingen terapeut, men ska dock locka fram det bästa ur alla medarbetare baserat på de förutsättningar de har. Det handlar absolut inte om att lösa en situation för någon annan, men att synliggöra och erbjuda stöd i såväl arbetsrelaterade lösningar som gränssättande.
En man berättade för mig hur enormt glad han blev när en chef frågade honom om hans son som har autism och ADHD. ”Hur kan jag i våran kontakt här på jobbet vara ett stöd?” Bara att få frågan betydde mycket. Alla på det lilla företaget på den mindre orten visste ju om hur det var, men det rådde en tystnad kring det. En tystnad som chefen bröt.
Att erbjuda utan att invadera. Låter inte det som ett bra sätt?
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
