Så känner jag mig varje gång som jag utsätter mig för insyn i mitt arbete. Det är en obekväm men mycket nyttig känsla. Något som jag tycker att jag är skyldig de människor som ger mig förmånen att ha med dem att göra.

Som terapeut är det alltid en förmån att få ta del av människors liv. När någon delar med sig av sitt innersta anser jag att jag är på helig mark. Oavsett vad vår roll är när vi möter människor får vi aldrig ta förtroenden för givet. Det spelar ingen roll om du är ledare eller har med människor att göra på annat sätt genom din yrkesutövning, Det är ett förtroende du fått att finnas i en annan människas liv.

Detta förtroende måste hela tiden förvaltas och vässas. Din kompetens är inget som inte behöver underhållas.

Det är vår skyldighet i arbete med människor att gå i handledning och ha kontinuerlig insyn i vårt arbete. Att inte gå i handledning är tycker jag en arrogant och farlig inställning att ha till sig själv och den egna kompetensen.

I Kalifornien där jag är utbildad krävs det att den som har legitimation i människorelaterade yrken går i kontinuerlig handledning och vidareutbildning för att få behålla den. Något som jag tycker borde vara en självklarhet.

Den första frågan från människor som ger förtroenden till andra borde handla om insyn, handledning och uppehållande av kompetensen.

Ja, det finns en utsatthet när någon annan ska ta del av hur vi bemöter och vägleder andra människor. Detta är dock något som är en del av yrket.

Eftersom det inte finns något krav på denna kvalitetssäkring är det vårt eget ansvar att se till att vi har såväl insyn och transparens. Hur sen denna kvalitetssäkring ut för din yrkeskategori? Finns den?

Jag tycker det borde vara ett krav och en självklarhet. Vad tycker du?

Vår uppgift när vi arbetar med människor är att skapa trygghet. Det sker inte av sig själv eller får inte vila i att vi själva anser oss vara socialt kompetenta eller goda lyssnare.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman