Jag kan inte låta bli att reagera på den inkompetens som jag läst om i flera tidningar och även hört från många arbetsplatser. Det är helt enkelt inte OK att en sådan brist på kriskompetens får gå osett förbi.

I ett nyligen uppmärksammat fall där en medarbetare är i en svår personlig kris går arbetsgivaren ut i media och skriver:

”Vi har nu begränsad kontakt med personen i fråga!”

De kunde lika gärna gått ut och sagt: ”Vi har inte en susning om hur man bemöter en medarbetare i kris!”

Jag känner igen detta från en djup kris jag hade i mitt eget liv. En kris som för övrigt var orsakad av min arbetsgivare. Krisreaktionerna jag hade i kombination med arbetsmiljön gjorde att det blev väldigt tungrott.
Ingen chef eller ledare i organisationen gjorde en enda ansträngning för att kontakta mig eller ens höra hur jag mådde. Kollegorna försvann också ut i kulisserna.

Resultatet blev att jag valde att lämna ett arbete som jag tyckte mycket om. Detta pga. ett ledarskap som inte var kriskompetenta.

När en medarbetare är i kris är det arbetsgivarens ansvar att NÄRMA sig sin anställde. Att veta hur man leder en människa som är i kris. Många gånger handlar det dock om raka motsatsen. Arbetsgivaren fjärmar sig och går till och med ut genom sin officiella talesperson och basunerar ut att de istället för att intensifiera sin omsorg och sitt empatiska ledarskap gör tvärt emot.

Vad skickar detta ut för signaler? De bryr sig mer om sin organisation än sin personal.

Nu väljer jag att tro att detta oursäktliga beteende inte beror på illvilja, utan på inkompetens. Något som tyvärr är väldigt vanligt i många organisationer.

Inte minst under denna pågående pandemi då många krisar får jag dagligen rapporter om hur chefer och ledare inte vet hur de ska hantera medarbetare i kris. Så, de gör precis likadant. De begränsar kontakten. En kontakt som många gånger redan är begränsad pga. arbete hemifrån.

När en människa är i kris är den empatiske ledaren och medmänniskan kompetent nog att veta att uppdraget handlar om att närma sig personen. Detta är det mest grundläggande i allt arbete med människor i kris. Om vi inte förstår det, då ska vi nog inte arbeta med människor alls utan fokusera på döda ting.

Det är varje organisations och företags ansvar att tillgodose att deras ledarskap är kompetenta att leda människor i kris.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman