När något händer där människor far illa är det inte ovanligt att en av de starkaste rösterna handlar om att vi måste sätta nya regler och lagar. Vi tror att vi kan förändra människors beteenden genom att göra något förbjudet.

JA! STRUKTUR BEHÖVS! Jag skriver det med stora bokstäver så att alla regelryttare kan andas ut.

Men frågan är hur denna struktur kommer till och hur den används. Som jag skrev i det föregående inlägget är det viktigt med ett inkluderande sätt att formulera gränser.

En annan aspekt är hur vi sedan förhåller oss till en gräns eller regel.

Om vi använder oss av en regel eller en lag och lutar oss mot den i vår interaktion med människor, kommer det att få motsatt effekt. Faktum är att det mest effektiva sättet att INTE få önskat resultat (att personer hörsammar) är att först åberopa en regel och sedan hota med konsekvenser av att inte följa denna.

Jag har mött många människor i behov av struktur genom åren. Arbetsplatser där gränslösa medarbetare infekterat arbetsmiljön. I skolans värld är det ingen nyhet att pedagoger och annan personal är trötta på gränslöshet hos såväl föräldrar som hos elever. I arbetet bland ungdomar ropas det efter tuffare tag och strängare straff. Listan på sammanhang där vi ropar efter struktur och tydlighet är lång. Någon måste göra något!

Då börjar strukturmissionärerna sitt arbete och sätter regelverk och förordningar i centrum. Vi behöver något att luta oss mot i kampen mot gränslösheten! Vi hamnar i den kollektiva strukturfällan.

Ropet efter regelverk är legitimt. Men vi måste då lära oss av historien. Strukturer skapar inte förändring. Det som resulterar i hållbar förändring i människor är RELATION.

Ju mer gränslöshet, desto mer engagemang. Lägg fokus där det bör vara. Inte på problemet, utan på VEM det är som har problemet. Börja i rätt ände.

När struktur är i fokus istället för relation och engagemang, då blir resultatet distansering och problematiken förstärks. Det ena utesluter inte det andra, både struktur och relation behövs, men frågan är vilket som är i fokus och vilket som är i periferin.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman