Jag är i Kapstaden och arbetar större delen av januari månad. Hjälporganisationen som jag startade under pandemin ger evidensbaserad utbildning till organisationer som arbetar med människor som varit utsatta för övergrepp, gängvåld eller traffickingoffer.
Det jag tar betalt för i Sverige gällande utbildning av mina evidensbaserade spetskompetenser utför vi gratis här i kåkstäderna kring Kapstaden.
Igår satt jag med en av ledarna för en av organisationerna. Hon bor i ett plåtskjul i kåkstaden Khayelitsha. Hon visar mig fotografier på sina barn. Två av dem har blivit mördade av kriminella gäng. Hon har ytterligare sex barn i åldrar mellan 2 och 17 år.
Hon ler med hela ansiktet och säger:
”Jag är så tacksam för mina barn. Tacksamhet är min motor. När jag är tacksam för det jag har och inte gnäller över det jag inte har. Då får jag energi.”
Hon fortsätter med att fråga mig om vad jag är tacksam över i livet och om den tacksamheten ger mig kraft.
Detta ledde till en fantastisk fördjupning i vad tacksamhet resulterar i: Kreativitet, livsglädje, hopp, livskraft och en vilja att känna samhörighet med andra människor.
I detta plåtskjul kände jag mig tacksam för mycket i mitt liv. Såg också att den mänskliga faktorn och min kulturella bakgrund tenderar till att jag dras mot gnäll för det jag inte har snarare än tacksamhet för vad jag har.
Tacksamhet som energikälla. Något att fundera på.
”Det viktiga är den tacksamma attityden avslutar hon. Sen om du är tacksam till Gud, din släkt, ditt land, din lyckliga stjärna…det spelar mindre roll.”
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
