I ledarskapsrollen vet vi alla att det mest effektiva sättet att kommunicera med individer vi har förmånen att leda är att kommunicera med dem direkt.

Det finns inte en seriös utbildning i ledarskap som förespråkar att ledare ska prata OM personer.

Inom behandling och omsorg likaså. Visa mig ett enda evidensbaserat arbetssätt med människor som bygger på att vi pratar bakom ryggen eller som ibland sker, över huvudet på en person som är i rummet, precis som om personen inte vore närvarande.

Motiverande kommunikation (MI) som jag brinner för otroligt mycket. Något som hundratals med människor är utbildade inom i vårt avlånga land. Där stryks det under med FET STIL – vikten av att locka fram det bästa i individen genom att interagera MED personen.

Faktum är att ovanan att ventilera om andra människor försämrar ledarskapet och det gör även behandlaren, pedagogen, coachen, terapeuten mindre trovärdig och seriös. Det skadar det viktiga förtroendekapitalet som vi värnar så otroligt mycket om att bygga upp genom ett starkt personligt engagemang med individer.

Det blir kontraproduktivt till de processer vi tror på. Om vi vill ha hållbarhet i förändringar och förbättringar måste vi se förtroendekapital som något heligt.

Det pratas för mycket OM medarbetare och individer i HR sammanhang, i avstämningsmöten, i vårdkonferenser, i möten både formella och informella där personen själv inte är närvarande.

Den känslan av att någon pratar om oss, bakom ryggen på oss, oavsett vad intentionen är, leder inte till egenansvar och hållbarhet. Det är en grogrund som holkar ur individens självförtroende och självkänsla.

Det du inte kan säga till mig, ska du heller inte säga om mig.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman