När jag lyssnar på en människas livsberättelse och hör hur de har bearbetat dödsfall, sjukdom, arbetslöshet, mobbing, utanförskap etc….då blir jag imponerad av hur livet utvecklar oss och gör oss vackrare.
Det var ingen som sa att livet skulle vara lätt eller att vi inte skulle bli sårade och tilltufsade. En sak är dock sant, när detta händer är det inte ett kroniskt tillstånd. Vi kommer vidare och de inre såren blir läkta.
Tiden läker alla sår? Nej det tror jag inte, men sund krishantering gör att vi utvecklas. Det blir som sagt var ärrbildningar på själen, men där mina vänner finner vi äkta skönhet och livsvisdom.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
