En sak som många av oss vet är att vi inte kan göra vårt välmående och vår resa till bättre livskvalitet beroende på andra människors responser.

Många av oss människor har blivit tilltufsade av livet. Vi har vuxit upp i familjer med otillräckliga och dåliga föräldrar. Andra har blivit utsatta för tråkigheter i nära relationer. En del har tagit det modiga steget att skilja sig från någon som inte ville dem väl.

Barnet som aldrig fick bekräftelse. Mannen som inte fick känna att någon var stolt över honom. Kvinnan som försökte vara duktig på bekostnad av sitt eget välmående.

Vi är så många som kämpat hårt för att hitta en bättre livskvalitet trots att livet inte gett oss de känslomässiga och relationella förutsättningarna som borde vara en mänsklig rättighet.

Trots alla dessa dysfunktioner som är så vanliga så finns det massor med människor som trots allt fungerar väldigt bra i livet. Personer som slutade att vänta på andra människors responser och gjorde de som de behövde göra för att hitta livskvalitet. Vi är många som hade modet att säga: ”Nu räcker det!” Hitta kraften djupt innanför ärr och sårskorpor och ta itu med våra egna liv.

Vi människor har en drivkraft som är enormt stark. Vi vill leva i harmoni med våra kärnvärderingar. I harmoni med oss själva. Det kan se olika ut beroende på vad vi har för värderingar, en del hittar harmoni i det individualistiska och andra i gemenskapen med andra. Oavsett var vi landar så är det ett involverat arbete och många utmaningar som vi går igenom för att hitta en bra livskvalitet.

Det är modigt att oavsett hur andra människor reagerar eller inte inse att det är bara jag själv som kan hitta kraften inom mig för att skapa en bättre livskvalitet.

Nu vet jag att många av er som läser detta kan relatera till det jag skriver. Resan till att må bättre har inte varit lätt för många. Men ibland behöver vi stanna upp. Titta på hur långt vi har kommit och ge oss själva en stående ovation.

Det kräver ett enormt mod att inse att vårt välmående och vår hantering av livets baksidor inte är beroende av andra människors handlingar eller brist på sådana. Det är bara du och jag som kan leva våra egna liv.

Så alla fantastiska skilda människor, alla överlevare av övergrepp, alla vuxna barn till dysfunktionella föräldrar, alla som kan relatera till det jag skriver. Sträck på er.

Vi sitter inte och tycker synd om oss själva. Vi väntar inte på att någon annan ska lösa våra problem. Vi insåg att vi måste göra det på egen hand…och titta så bra det gått.
Var stolt över dig själv du modiga människa!

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman