Vad vacker du är! Det är någonting inom dig som bara strålar. Kanske är det så att livet tvingat in dig på stigar som gjort att du fått putsa lite extra så att du ska glänsa. För visst är det så att livet är oberäkneligt? Det tar oss ibland genom riktiga skitiga dalgångar som gör att vi blir både tilltufsade och känner oss smutsiga. Ibland krävs det till och med stålull för att få bort en del fläckar. Hur skönt är det när livet redan gör ont? Men det var kanske just det där putsandet med stålullen som fick dig att glänsa som du gör idag!

Tänk om det fanns ett själsligt rengöringsmedel som gjorde att som ett mirakel allt blev bra. Eller snabbkaffe som levererade ljuv arom utan att vi behövde lägga två fingrar i kors. För de flesta är det dock så att vi både får så kaffebönorna, vattna, skörda, rosta och mala för att det ska bli något elva-kaffe i våra själar.

Motivationen till att putsa på våra själar sviktar gärna när vi tänker på varför livet är som det är. Livet är orättvist. Hur många timmar tror ni att vi tillbringar med att försöka få svar på våra varför? Många gånger är det så att dessa frågor inte har något svar…sedan är vi tillbaka på ruta ett igen med vår stålull. Gillar läget och accepterar att vi inte får svar på livets obesvarbara frågor.

Vi behöver göra våra egna livsresor och det är ibland tufft arbete. Ingen kan göra det åt oss. Men det fina i kråksången är att vi inte behöver vandra ensamma i våra dödsskuggans dalar. Vi har varandra. Så skönt det är när någon mitt i mitt själsliga skrubbande ser mig och bjuder mig på en kopp kaffe. Någon som säger: Jag finns här – du är inte ensam. Då kan jag återvända till mitt eget arbete med att komma vidare i livet. Ibland kan det vara så att vi hamnat i en återvändsgränd eller att vi vandrar i cirklar. Att släppa in en vän i ett sådant läge kan vara otroligt värdefullt. Med sitt perspektiv kan vännen peka i en riktning som du inte varit kapabel att se själv.

Vad vacker du är! Ja här och nu är du vacker. Det faktum att du tar dig själv och ditt eget liv på allvar är vackert. Livets kamper handlar inte om att vi ska bli något som vi inte redan är. Det handlar om att göra det vackra vackrare.

Fick en liten ingivelse att flera av er behövde få höra dessa ord. Låt dem sjunka in. Dela dem gärna med andra. Jag tror inte vi hör tillräckligt ofta hur vackra vi är.

Ha en go dag alla goa.

Ulf Lidman