Jag skriver detta med tillåtelse av min vän. Under en längre period hade jag gått omkring med en känsla av att hon var i ett riskbruk när det gäller alkohol. Hon arbetar på distans sen pandemin bröt ut. Otroligt ambitiös – otroligt uppskattad av chef och företag.
Mellan raderna har jag kunnat skönja att det oftast talas om vin och vindrickande för att varva ner. Mina varningssignaler började blinka…men som jag skrev i går så har jag starka värderingar kring personligt ansvarstagande och personliga val.
Men, det finns något som heter omsorg och vi-känsla. Jag lyssnade på detta och bestämde mig för att närma mig ämnet och inte göra den berömda äggskalsdansen.
- Ingen konfrontation
- Inte peka med hela handen
- Närma mig ämnet på ett positivt sätt. Det finns ju mycket positivt med goda viner, eller hur?
- Att prata avslappnat om något som kan bli laddat.
- Normalisera det som ska och kan normaliseras
Resultatet blev att detta lockade fram hos henne att börja prata om baksidorna av sitt drickande. Innan hon märkte det själv sätter hon sina egna ord på hur det ser ut.
Konfrontation hade lett till låsningar.
Engagemang ledde till lösningar.
Inte mina lösningar, utan hennes. Hon har nu satt ord på hur hon vill begränsa sitt drickande. Ett resultat av de lösningar som fanns inom henne.
Missbruk har gått i höjden ordentligt, inte bara alkohol, men även spel-, sex-, tablett- och annat missbruk.
Har du en intuition om en medarbetare, vän, familjemedlem – våga fråga.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
