“Du vet Ulf att om jag bromsar upp i livet och inte stressar. Då kommer allt ikapp med mig som jag inte vill tänka på! Att ha mycket att göra och stress har blivit en flykt för mig, så att jag ska slippa tänka på hur jag egentligen mår!”
Ungefär så sa den mycket stressade mannen som satt och snackade med mig.
Tänk så vanligt det är att vi människor flyr från det som är obehagligt. Mannen som gav uttryck för hur stressen blivit en flykt från att slippa känna, representerar många som klättrar på karriärstegen. Jag har mött många människor genom åren som använder sig av jobb och karriär som ett sätt att komma bort från sådant som känns obehagligt.
En del flyr in karriärslivets ekorrhjul för att slippa ta itu med jobbiga relationer. Gud va skönt med övertid så jag slipper umgås med en karl som jag har tröttnat på eller en kvinna som inte alls är som hon var när jag en gång blev förälskad i henne. Andra hanterar inte ensamheten utanför jobbet och flyr istället in i stress.
Stress är en del av livet och något som vi behöver lära oss att hantera. Men när stressen blir något som vi använder för att fly från saker som vi behöver ta itu med. Då är det nog dags att dra i nödbromsen.
Det pratas ofta om att alkohol, sex, shopping, mat och annat kan vara en flykt från obehagliga känslor. Visst ska vi vara vaksamma så att vi inte hamnar i beroenden. Ibland tror jag dock att arbete och stress är beroenden eller flyktvägar som vi inte pratar om för det är liksom mer legitimt.
Jag står bara här och viftar med min flagga! Jag vill varna så att vi inte flyr från saker som vi behöver ta itu med genom stress eller andra “legitima” medel. Att leva i förnekelse är destruktivt.
Jag älskar krishantering. Relationskriser är fantastiska för vi växer så det knakar genom att ta itu med dessa. Andra kriser är också otroliga medel att använda för vår inre skönhets skull.
När jag har använt stress och arbete i mitt liv för att slippa tänka på jobbigheter eller för att slippa hantera kriser…då har faktum varit att jag inte mått särskilt bra innerst inne.
Det tar mod att våga bromsa upp och ta itu med livet! Vågar du? Som Sonya Hedenbratt sjöng: “Dags att sätta stopp – Sofie Propp!”
Sänk tempot, något som du kanske har flytt från kommer kanske ikapp dig och skapar en möjlighet till att växa och utvecklas.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
