Den frågan som vi människor har när det obegripliga händer.
Frågan där vi behöver finna vila utan svar.

”Varför?” är för mig ärligare och ger mig mer hopp än om någon försöker att ge svar på frågor som inte går att svara på.

En vän till mig klarade inte sin kamp mot depressionen och valde att avsluta sitt liv. Han dog förra veckan på en intensivvårdsavdelning i Los Angeles.

Varför?

Det finns inga svar på frågan varför?!

Det är mitt i den frågan som jag finner min inre frid.

Det går inte att ge frid till någon annan, den hittar vi inom oss själva.

Jag är inte rädd för frågan varför?! Jag är inte rädd för de känslor som finns innan lugnet kommer.

Kanske är det därför jag arbetar med krishantering. Jag är inte rädd för krisen.

Kris och sorg är inte farligt. Det är obehagligt, obekvämt, för jävligt – men inte farligt.
Det inre lugnet kommer inte genom att förneka, förminska eller fjärma sig från krisen, utan att vara mitt i den. Om vi inte tillåter oss att VARA i kris kan vi inte heller GÖRA det som behövs för att bearbeta den och komma vidare.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman