Att möta en medarbetare i kris handlar om att vilja och våga komma nära.
Att erbjuda kontakt och villighet att möta personen i deras aktuella situation.

Genom åren har jag träffat många personer som upplevt det totalt motsatta. Kvinnan som var förtvivlad över att ha varit utsatt för sexuella trackaserier på jobbet vars chef med tydlighet inte var bekväm kring krisreaktioner berättar:

”Istället för empati fick jag information om att företaget har köpt in den tjänsten och jag blev hänvisad till människor som jag aldrig träffat eller ens ville träffa. Min chefs bemötande gjorde att jag kände mig osedd och ignorerad!”

En grundprincip inom krisbemötande är att bygga på de sunda relationer som personen redan har. Därför är det av yttersta vikt att chefen kan leda med kriskompetens.

Nej chefen ska inte vara terapeut – men heller inte distansera sig själv från en medarbetare i kris.

Det går inte att leja bort krisbemötande till andra – då är det ett systemfel i organisationen som behöver åtgärdas. Det resulterar även i att krisprocesserna blir längre än de behöver vara.

Kriskompetenta ledare sparar mycket för organisationen både när det gäller onödigt mänskligt lidande och ekonomiskt.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman