Jag är en person som tar mycket initiativ. Jag skulle inte vara där jag är idag om jag var rädd för att ta risker. Alla människor är inte sådana. Det gäller att veta vem man är och vad man är bra på.
Det finns dock en kategori människor som jag ofta undrar över och vad deras funktion är. Jag har stött på många av dem genom åren.
Jag skulle vilja kalla dessa personer för åskådare. De tar inga risker eller initiativ själva. När någon annan är framåt så är de snabba på att vara skeptiska. Det första de verkar tänka på är allt som kan gå fel och alla negativa implikationer. Anledningen till att de spyr ur sig sina negativa kommentarer är inte för att de vill vara konstruktiva eller delaktiga i att göra ett initiativ bättre. De vill bara få säga sitt. Den totala segern verkar vara när något går fel och de kan säga: ”Vad var det jag sa!”
Ofta när jag är ute på arbetsplatser och blivit ombedd att göra en situationsanalys av en dålig arbetsmiljö stöter jag på exemplar av detta slag. De kan direkt tala om allt som är fel på en arbetsplats och gärna identifiera vems fel det är. Om jag då vänder på det hela och ber om konstruktiva idéer för förändringar och förbättringar, då blir det knäpptyst. De varken kan eller vill vara delaktiga. Det ska någon annan vara och de vill sitta vid sidan om och kritisera och bedöma.
Nu är jag en nyfiken person så det är ofta som jag närmar mig dessa individer för att få reda på var missunnsamheten och negativismen kommer ifrån. I de allra flesta fall är det frågan om individer som sitter fast i en obearbetad livskris. De har blivit sårade eller som det numera populärt kallas, kränkta. Detta tycker de ger dem en ursäkt till ett beteende som egentligen är socialt väldigt oacceptabelt. Många av dem har trasiga relationer även privat.
Jag tror att det är så, att det jag beskrivit ovan är så vanligt att vi har skapat utrymme för det. Det är inte ovanligt att arbetsplatser är infekterade pga. detta, vilket gör att människor inte trivs. De som är driftiga och vill framåt, de lämnar en sådan arbetsplats.
Många entreprenörstyper och egna företagare tar kontakt med mig och vill ha handledning i hur de ska utveckla sina idéer. Nästan samtliga av dem berättar hur illa de farit på grund av att deras initiativförmåga blivit ett hot för åskådartyperna.
Jag har inget emot att bli ifrågasatt och kritiserad. Människor SOM VILL MIG VÄL är mer än välkomna att hjälpa mig styra skeppet så det blir så bra som möjligt. Däremot har jag lärt mig att helt slå dövörat till när det gäller dessa åskådare som sitter fast i sin negativism. En av anledningarna att jag inte arbetar som anställd idag är att min sista anställning gjorde att de missunnsamma åskådarna till medarbetare och mina chefer sög all livskraft ur mig. De fick hitta någon annan att suga på när jag vandrade vidare!
Känner du igen detta?
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
