Att leda människor och vikten av att känna en passion för detta pratar jag ofta om. En livsviktig ingrediens för hela organisationen. Passionen försvinner om vi inte får påfyllning.
Det tragiska med påfyllning är att det är ett eget ansvar. Ja, i den bästa av världar ska det vara ett delat ansvar mellan ledare/chefer och följare/medarbetare. Men i många situationer faller det tillbaka på oss själva.
Ju högre upp vi är i strukturerna, desto ensammare kan det bli. Jag pratade med en VD som leder ett företag där medarbetarna mår väldigt bra enligt HRs alla mätningar. En arbetsplats där människor trivs. Ledarna på alla nivåer är guidade i hur viktigt det är att tillse att medarbetarna får den påfyllning, bekräftelse och energi de behöver. Bra jobbat!
Men Vd:n känner inte samma tillfredsställelse. Vi talade om detta och jag frågade om det fanns en kultur där bekräftelser, påfyllning och gick från ledare till dem de leder och inte i båda riktningarna. En organisation har ofta en struktur som bygger på flowcharts/flödesscheman om vem som rapporterar till vem.
Kanske är det dags att tänka om? Faran med detta synsätt är att det oftast motarbetar det relationella sättet att guida och leda där chefer och ledare ofta känner stress, krav och t.o.m. går på tom tank.
Inom relationellt ledarskap och OBM lyfter jag kontinuerligt att vi är en organism, inte en organisation. En sund växelverkan mellan ledare och följare på alla nivåer. I en sådan organism känns inte egenansvaret för kontinuerlig påfyllning betungande. Där delas det ansvaret.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
