Sitter till min fasa och lyssnar på en amerikansk VD som pratar om ledarskap i kris på CNN.
”Att leda i kris innebär att peka med hela handen.”
”Starkt och tydligt ledarskap krävs för att föra företaget framåt.”
Jag kan inte tiga gällande dessa osanningar. Evidensbaseradeförändrings- och ledarskapsforskning visar tydligt att det styrande och starka förhållningssättet orsakar polarisering, försvarsmekanismer och låsningar.
Det lätta och lata sättet att leda är att förstärka hierarkier och positioner. Medarbetare gör som de blivit tillsagda men det urholkar vi-känsla och positiv utveckling av individers förmågor och självkänsla.
Att leda i kris innebär att stärka engagemang och relation med alla medarbetare. Att guida en organisation ur kris bygger på att se personerna som utför arbetet.
Vill vi locka fram lösningar eller låsningar hos våra medarbetare?
Vi lever i en tid när många röster ropar efter tydlighet och hårdare tag. Låt oss inte falla in i fällan och låta detta influera vårt ledarskap.
Vi förändras mer av våra egna ord än andras. Så låt oss inte lägga orden i munnen på människor utan istället locka fram deras egna uttryck för förändring och utveckling.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
