Jag vill inte låta negativ, bara konstatera att detta är en del av livet för de flesta av oss. Vi kommer alla att möta svårigheter och stunder då livet känns tungt.
När vi går igenom tuffa perioder blir vi sårade. Det är imponerande hur många människor som med stor kraft och hjärta arbetar för att återfå balans i livet. Ingen resa mot välmående är densamma, och det är en utmanande men utvecklande process att komma vidare efter en kris.
Vissa återhämtar sig helt, medan andra får ärr – både synliga och osynliga. Fysiska ärr syns medan känslomässiga ärr är mindre påtagliga.
Att acceptera ärr är långt ifrån likvärdigt med att fastna i en kris. Snarare tvärtom. Det är en acceptans: ”Det blev inte bättre än så här.” Baserat på detta faktum kan vi skapa livskvalitet med de förutsättningar vi har.
Det är okej att ha ärr, och jag känner ingen skam över mina. Jag kan prata om dem öppet och ingen behöver tassa på tå runt mig på grund av dem. Ärren är en del av mig – och om jag tänker efter, ganska sexiga.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
