Ibland börjar jag känna mig som ett evighetskassettband som säger samma sak ofta.
Det är dock med tydlighet så att en sak som behöver adresseras kontinuerligt är den förkärlek som många organisationer och verksamheter har för metoder.
Metoder är inget annat än verktyg för att stärka relationer mellan människor. Jag är väl behandlad i många av de populära metoder som varit och är i ropet. Utbildad inom Kognitiv Beteende Terapi och även examinerad inom Lösningsfokuserat förhållningsätt har gjort att jag sett hur dessa metoder kan användas antingen konstruktivt eller destruktivt.
Samma sak gäller med Motiverande samtal och Lågaffektivt bemötande, även dessa kompetenser på min meny.
När dessa fantastiska redskap används som metoder där tilltron till tekniker och verktyg blir det primära. Då fungerar det inte! För arbetsgivaren som investerar i kompetenshöjning där metoden blir det centrala blir det bortkastade pengar.
Jag vet att många vet vad jag pratar om. Resultaten har inte blivit bättre på många platser på grund av kompetenshöjningen.
Varför? Fokusen måste alltid vara RELATION. Otroligt mycket forskning visar på att det som gör att människor kommer vidare i livet är på grund av relationen till behandlaren, chefen, mentorn eller förebilden. Det är själva nyckeln till allt arbete med människor att lära oss att relatera och fördjupa engagemanget på ett sunt och rätt sätt.
Missförstå mig inte. Det är bra att verksamheter vill ha evidensbaserade arbetssätt. Men i sig självt är dessa sätt som jag nämnt ovan inte mycket värda. De måste fungera på det sätt som de är avsedda. Ett sätt att maximera relationer.
Tyvärr använder en del metoder som ett sätt att undvika relationer. Det fungerar inte.
Många som ropar efter verktyg är personer som inte vill närma sig de individer de arbetar med och tror att det ska finnas någon formel som gör att om de bara gör saker enligt de steg de lärt sig på utbildningen så kommer på något mirakulöst sätt förändringar att ske.
Det är naivt. Jag träffar personer och verksamheter som stryker under med fet stil att de är utbildade inom den ena evidensbaserade metoden efter den andra. När jag frågar om behandlingsresultat blir jag ett hot. Varför? Det visar sig oftast vara samma källa. Personerna i fråga har inte en relationell förmåga eller ett relationellt förhållningssätt. De glorifierar en metod.
Ett förhållningssätt vare sig det är OBM, MI, Lågaffektivt, KBT etc. får aldrig bli en ersättning för engagemang och starka allianser. Dessa arbetssätt är inget annat än komplement för att stärka den fantastiska relationsdynamik som lockar fram förändring och resultat hos dem vi arbetar med.
Om en verksamhet har investerat i kompetenshöjning och det inte blivit påtagliga förbättringar i resultat, kanske behöver vi då lyfta frågan om relation har hamnat i periferin och metoder blivit det centrala.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
